Grammisgalan 2009
Jag såg precis på TV:n att årets Grammisgala går av stapeln den 7 februari! Håkan Hellström är nominerad i sex kategorier, jag hoppas verkligen på prisregn över denna underbara göteborgare!
Häromnatten när jag inte kunde somna efter att ha läst ut Kent-boken kollade jag på galan från förra året. Det var kvällen då Sahara Hotnights hade kläder i så skarpa färger att vi trodde vi fått HD-TV. Då Lasse Stefanz satte Kristianstad på Sverigekartan med avklädda line-dancers och och Salem Al-Fakir som sjunger genom näsan bara fick fyra priser. Han fick bara fyra priser. Man kan bli besviken för mindre.
Kent tog hem priserna i de tunga kategorierna, Årets Album och Årets Grupp, framför näsan på Borlängekillarna som gett uttrycket "in your face" ett ansikte. Tråkiga tacktal med massa namn man inte kan relatera till, samtidigt som Gry Forsells 200 klädbyten slutar förvåna efter andra reklampausen.
Men ändå. Årets snackis blev, trumvirvell och konfetti: Carl Bildts kavaj. Utrikesministerns gröna kavaj med guldiga råttor på. Ingen brydde sig om att han knappt kunde uttala Bloodshy & Avant som vann. Kostymen fick till och med en egen fråga i SvD's Quiz om musikåret 2008 i dagens tidning. Den skulle tydligen vara inköpt i en butik i Venedig för karnevalkläder.
Jag kan inte vänta till 2009 års gala. Blir det en bråkdel så bra som förra året och Håkan tackar Gullbergs Kaj och fåglar i sina tacktal så är jag nöjd. Lite mer än nöjd.
(Och Håkan måste säga att allt är helt magnifikt i sina tacktal.)
Årskrönika 2008
Jag har inte gjor något vettigt 2008 så sammanfattningen på det kommer här:
I mars gick jag på min första rockkonsert och såg Mando Diao i Lund. Vi träffade bandet och jag har aldrig varit så säker på att jag skulle dö av syrebrist som när jag frågade bassisten CJ om kort.
Jag började lyssna på Håkan Hellström när han släppte För Sent För Edelweiss i våras och blev helt paralyserad och undrade hur jag kunnit missa honom. Håkan kom till Siesta! och Hässleholm i år, jag visste att jag aldrig skulle få gå eftersom mina föräldrar har en mycket negativ bild av festivaler. Så jag tog en sista chans och skickade in två vykort till Kristianstasbladet och vann mitt pass istället. Mamma ville sälja det men Elin, denna räddare i nöden, övertalade sina föräldrar och på så sätt fick jag också gå. Jag och Elin stod längst fram av 4500 pers och trycket var så påfrestandeatt Elin blev dålig och blev intagen i sjukstugan, samtidigt som jag blev utkörd ur den.
Hela sommaren funderade jag på hur jag skulle få gå på Way Out West. Vilket inte blev av.
I september agerade jag, men mest Elin publikuppvärmare på Mejeriet i Lund. Jag Håkan för andra gången och en kroatisk, röd reklamkeps fick en central roll i dramat. Elin kastade upp den på scen och slog vad med Skåneresan-Robin att Håkan inte skulle ha hans hatt på sig.
Samma månad ringde det från Göteborg och jag fick ett erbjudande jag inte ens skulle kunna drömma om. Men jag var tvungen att tacka nej.
Det är var som har hänt. Två konserter och en festival.
Nu ser vi fram emot 2009, lämnar en djupt deprimerande årskrönika bakom mig.
År 2009 ska jag få tandställning. Det är vad jag har och se fram emot.
Solen har gått upp, den skiner inte på oss
Tyvärr låter det heltaskigt. Hela jävla tiden.
Indiekör är det nya indiebegreppet
Indiekör - Vad Aftonbladet kallade Timo Räisänens kör i Körslaget. Kent är inte jätteindie, så mycket vet jag.
Indiebegrepp - Fredrik Strage skrev det i Linda Skugges bok Lindas Bästa/Värsta. Tack vare att han skrev en massa indiebegrepp i en artikel fick han jounarlistjobb av henne.
Jag gillar när allt är indie. Även om jag inte har full koll på var det betyder. När jag sa att jag ville vara indie till en kompis trodde hon jag skulle svepa inte mig i ett orange täcke och skaffa en röd prick i pannan. Det är viss skillnad på indie och indier.
Öppet brev till Jocke Berg och Kent
Jag kapitulerar. Jag lägger korten på bordet. Det är dags för mig och dig, Jocke Berg, att göra upp.
Igår kväll läste jag de 50 sista sidorna i boken Kent - Texter om Sveriges Största Rockband. Jag satt uppe till kl. 01 och läste konsertrecensioner och artiklar om er av hela Sveriges musikjounarlistelit och lyssnade på Tillbaka Till Samtiden. Efter det kunde jag inte sova, det var för mycket att fundera över. Jag ska inte påstå att ni fått mig att omvärdera hela min världsbild, men när det kommer till en del saker har jag definifitv tänkt om. Mest kanske hela bilden av bandet.
Första gången jag kom i kontakt med er var i 4:an eller 5:an. Det var under ett evenemang som vi kallade "Småstjärnorna". Vi klädde hela vår kulturmärkta gymnastiksal med folieinpackade pappstjärnor och dansade och uppträdde för att få pengar till vår klassresa. Min dåvarande klasskompis J uppträdde som dig, Jocke. Han liknar dig faktiskt lite, dragen finns där. Jag kommer inte ihåg vad jag själv uppträdde till, men jag kommer ihåg den Kent-låt J valde. "Jag räknar dagar, räknar år... hmm hmm solen, det doftar vår, snart kommer regnet som en våg och sköljer bort, allt som inte är musik". Refrängen satte sig på huvudet, spelades upp om och om igen som onda mantran. Jag kan inte ens Håkan Hellströms texter när jag hört dem tio gånger, men denna textrad kommer jag speciellt ihåg. Det har legat i mitt undermedvetna tills nu. Tills igår kväll då jag kom och tänka på allt igen.
Andra gången jag kom i kontakt med er var när ni släppte Du och Jag Döden. Er singel Max 500 låg på Trackslistan någon gång under 2005 tror jag, de gyllene år då de sände programmet på TV. Det var likadant som när jag upptäckte Mando Diao, ett år senare. Jag tittade på varje ansvitt för att se er musikvideo och störde mig på att de alltid blandade in eftertexterna i alltihop. Ni kom ju alltid på 1:a plats, vann man fick man eftertexterna. Efter det var jag jättenära på att köpa skivan. Jag kommer till och med ihåg när jag stod vid skivavdelningen på ICA Maxi, men jag vågade inte fråga om jag fick köpa den på grund av titeln. Jag visste inte hur mamma skulle reagera om jag ville köpa en skiva med den titeln, Du och Jag Döden.
Jag har hatat er, Kent. Jag har verkligen det. Och detta på inga grunder, jag har knappt hört er musik och bara stirrat mig blind på era bistra, sammanpressade miner och er tillbakadragna framtoning. Nu har jag läst mig igenom hela er kariärr och lyssnat på senaste skivan. Det kanske inte räcker, jag har hört från många håll att ni var bättre förr. Men det räcker för mig. Ni har lyckats med något som är väldigt svårt, skriva texter på svenska som når ut till den svenska publiken. Precis som många av jounarlisterna skrev har ni till och med nått ut till den målgrupp som bara köper fem skivor om året, de som nöjer sig med Absolute Music och radion. Jag har blivit lite förhäxad av en del texter på Tillbaka Till Samtiden, tex. kan jag inte sluta lyssna på Berlin. Det finns dessutom inte ett enda band som låter som er, inte idag även om det drogs en del paralleller till Imperiet och Jakob Hellman. En annan sak som ni sagt är att det viktiga i låtar är inte hur man snickrar ihop ackordföljder, utan melodierna. Det ska vara något som fastnar i ens undermedvetna, precis som det gjorde i mitt den där kvällen på mellanstadiet i vår kulturmärkta gymnastiksal.
Igår kväll, kl. 01 när jag inte kunde sova tittade jag på 2008 års Grammisgala. När ni vann Årets Grupp framför näsan på 4/5 av Mando Diao. Det gjorde inte lika ont längre. Ni var värdiga vinnare. Dåligt tacktal men i alla fall.
Jag vet inte om jag kommer att fortsätta lyssna på er, kanske. Det var kul så länge det varade. Tack för den här tiden Kent.
Med vänliga hälsningar och en bukett svarta, stulna rosor,
Karin Nilsson
Explodera Bateria
Där kom andra raketen.
David Bowie del 2
Folk ramlar av sina stolar riket runt och hela jounarlistbranschen skriver hånfulla mail om att jag kan ge upp en kariärr som knappt är påtänkt. Dessutom kan jag inte ens stava till musikrecesent. Ska det vara med ett n också?
Men jag vet inte vem Ulf Lundell är heller. In your face, nöjesredaktionen på Aftobladet.
Dilemman från Dublin
1. Min nya Beatles-poster är 91x61 cm ooch det finns ingen ramar i den storleken. Är inte ens säker på att det finns ramar som är 90x60 cm, och mammas förslag med häftstift kommer inte på fråga.
2. Jag har ingen plats på mina väggar, ändå har jag bara två planscher vid sängen. En på Mando och en på Göteborgs finest. Gillar inte mitt snedtak.
4. Vi har ingen färg i skrivaren, så jag kna inte skriva ut bilder på Gustaf och Björn till mig poster som jag ritar.
3. Min syrra har förbjudit mig att kolla på Veronica Mars under de två timmar hon och mamma är på stan.
Rapportering om morgonen
Mina syskon har demonstrerat slutscenen i Mission Impossible 2 på vardagsrumsgolvet och jag spränger just nu högtalarna med Kent.
Den som hittar något konstigt med föregående mening vinner en pepparkaka.
Uttryck från västkusten
Stulen från Rockfoto.nu, för stämning kontakta Beatlespojkar och Edelweiss Jurist AB.
Paralleller till Borlänges och Göteborgs finest
Jag har funderat på en sak.
Jag har inte en aning om vem David Bowie är. Kan man ändå bli musikrecencent om man bara känner till Mando Diao och Håkan Hellström?
Andres Lokko på SvD skulle skratta åt mig.
Nått Gammalt, Nått Nytt, Nått Lånat, Nått Blått
När jag fick paketet på julafton var det inte tillräckligt att jag redan visste vad som var i. Nej, min lillebror ställde sig upp och sjöng inledningen på Tro & Tvivel för mig. "94 hade jag ett fast jobb, på Pååls bagerier" med passande dansrörelser.
Jag ska inte säga att jag blev besviken, jag hade i åtanke att ett album där man plockat ihop olika låtar som inte hittat sin plats inte funkar ihop. Jag tycker Ett Kolibarns Bekännelser var mycket, mycket bättre. Fast visst har denna skiva sina pärolor också, som tex. Klubbland. Jag har inte lyssnat in mig riktigt än. Men julkänslan kom på Annandagen kl. 22.10 till Fairytale of New York, för visst är det en jullåt? Jag har i alla fall fått för mig det, och där kom julkänslan till tusen.
På Spåret och Körlaget
Filip och Fredrik har tillfälligt flyttat från 5:an till SVT1 och På Spåret. Jag visste inte vilka de var innan, vi har inte 5:an. Jag har fortfarande ingen aning om vem av dem som är Filip och vem som är Fredrik. Jag kallar dem "han i rutiga skjortan" och "han i randigt" men det är inte speciellt hållbart eftersom man säkerligen byter tröja varje dag i Stockholm. Om de nu är därifrån, jag har fått för mig att allt TV-folk hänger där.
Jag blev nerröstad av fyra familjemedlemmar, jag ville se körslaget. Timo Räisänen ska ju vara med och tävla med en kör från Götet, i Aftonbladet blev de kallade för indiekör. Vad är det för något? Indiekör. De skulle sjunga någon Kent-låt, skulle varit spännande att se.
Men det blev På Spåret till förmån han i rutigt och han i randigt.
Jag älskar er, SR!
Idag fanns inget utrymme för trots eller mindre tonårsrevolter. Pappa kom med förslaget att vi skulle åka ut i skogen och promenera, eftersom vi suttit inne senaste dagarna. Jag försökte förklara att jag var upptagen mellan kl. 13-14, jag ville för allt i världen inte missa Mando Diao på P3 Musik.
Jag gick med på den där skogspromenaden. Annars skulle jag suttit och stirrat in i mina ljust aprikosfärgade väggar och lyssnat på radio. Tillslut lovar jag att det där dalmålet skulle gått mig på huvudet, de sa själva att de tycker det låter lite bittert. Jag tog med mig mobilen och hörlurarna, har aldrig provat att lyssna på radio i mobilen.
Jag blev ganska förvånad när det faktiskt fungerade. Trodde att jag skulle möttas av ett "ingen täckning" eller ett knastrande till tusen men det gick en hel timme, utan minsta störning. Mando Diao, eller de 3/5 som var med, var helt lysande. Jag trodde inte att jag skulle dansa mitt ute i skogen till Michael Jackson, Donna Summer eller Elvis Presley. Det gick inte att gå vanligt, och när Gustaf sa att man skulle blunda och tänka sig en cool western-film gick jag nästan in i en gran. Och jag gick och skrattade för mig själv till Gustafs och Samuels hemgjorda tolkning av P3's "chilli-qi-caou-aou".
Det var fint, även om jag håller med om att dalmål blir lite bittert i längden.
Inte en sammanfattning av julen
Det enda som saknades på julafton var Alladin-asken, men den tog vi igår istället. Dessa uttjatade jullskivor har snurrat varv efter varv i CD-spelaren nere i köket och jag hoppar snart ut genom fönstret om jag hör Peter Jöbacks röst en gång till.
När det gäller julklpparna märktes det tydligt att vi står inför en stundande lågkonjunktur. Min lillebror fick ett intramat SvD-reklamuppslag med Tele2 reklam, han är galen i det här fåret Frank. Jag och min syster har retat honom hela December för den gången när han byggde ihop en bokhylla av ett Piggelinglasspaket till min syster. I år slog han på stort och gav igen, jag visste inte att man kunde bygga en bil av ett Marsglasspaket. Men han är ju ganska kreativ får jag säga.
Jag har ingen aning vad jag ska hitta på nu. Vad gör man på Annandagen? Förrutom lyssnar på Mando Diao på P3 Musik? Det återstår att se.
När man är ung vill man vara HÖG
Mormor och morfar hade ringt till sin granne som de alltid snackar skit om och sagt till honom att han inte får elda så himla mycket. Mormor får problem med lungorna då.
Känner inte till hela storyn, men han hade kallat dem "låga". Mormor ringde då och frågade mamma om man inte kallas så när man knarkar.
Nej mormor, då är man HÖG.
Julkortsbokföring
Det som hände var:
- Vi satte en ring runt ett streck, vilket innebär att en som inte skickat på tre år skickat iår och kvalar in på listan igen. Vilket aldrig har hänt.
- Problemet med hur vi ska räkna telefonsamtal som julhälsning eller inte dök upp.
- Om man skickar två julkort, ska vi skicka två nästa år? Det hände faktiskt.
Dessutom behöver vi trycka upp en ny lista, denna sträckte sig bara fram till -08. Det är ganska facinerande att kunna gå tillbaka till -97 och se vilka som fick fotojulkort och vilka som inte fick det.
God Jul och Gott Nytt År!
Hoppas ni får det fantastiskt trevligt med vänner och familj! Missa inte Kalle Anka klockan 3 på SVT1 och ta det lungt med alkoholhaltig glögg!
Blir ni allt för trötta på dessa pretentiösa och uttjatade jullåtar finns alltid Håkan eller Mando Diao, glöm inte det!
Mando Diao P3 Musik
Jag brukar inte hålla på och nörda mig över deras utseende men Gustaf var ju ganska snygg på den här bilden. Ville bara tillägga det.
Samuel ser lite hög ut, det vill jag också tillägga.
Göteborgare och brevbärare
1. Jagat en Göteborgare inne på H&M
Jo, alltså. Jag cyklade med mamma in till stan för att köpa de sista julklapparna, men jag kom sedan på att jag hade alla. Jag och mamma hamnade vi inne på H&M där jag hittade en göteborgare som jag smög på. Han pratade konstant i sin mobiltelefon som ringde minst två gånger så jag följde lite diskret efter honom. Jag är säker på att han var från Göteborg, det hördes inte bara på dialekten utan han nämnde stan och Hisingen i varje mening. Han kallade Kristianstad för småstad och sa att "här är det inte 3 parkeringsplatser på 9 miljoner som hemma i GÖÖTEBORG". Han avslutade med "ha det gött!" så alla tecken fanns där. Han var från Göteborg.
Det är inte första gången en högljud göteborgare velat berätta för hela Kristianstad att hon eller han är från Götet. För ett tag sedan var jag inne i en skoaffär och där kommer det inrusande två damer som skriker på göteborska: "Men kolla! Sådana här ha' vi la' inte hemma i GÖÖTEBORG!". Inget uppmärksamhetsberoende här inte.
2. Väntat på brevbäraren
Jag och mamma stod ute i fem minuter och väntade på att brevbäraren skulle komma med posten. Vi ville passa på att önska honom "God Jul och Gott Nytt År", men han tyckte det var lagom kul.
Nu ska jag fortsätta städa mitt rum till Beatles. Ganska kul faktiskt, igår hittade jag 1000 spänn och min Coldplay-skiva som jag letat efter. Sedan har jag lovat min syrra att göra pepparkakshus och sedan blir det knäckbak till trista julskivor!
Helt Magnifik Håkan-kladdkaka
Ingredienser i Helt Magnifik Håkan-kladdkaka:
Bunke 1:
2 ägg
3 dl socker
1 tsk vaniljsocker
Bunke 2:
100 g smör (smältes)
4 msk kakao
blandas tillsammans:
1,5 dl vetemjöl
½ tsk bakpulver
1. Sätt på någon av Håkan Hellströms skivor.
2. Blanda ihop ingredienserna i bunke 1. Dessa ska röras ihop, inte vispas med elvisp utan bara med vanlig sked.
3. Ta en ny bunke och smält smöret i en kastrull på låg värme. Blanda det i bunken med kakaon. Blanda vetemjöl och bakbulver först tillsammans, sedan ska det ner i bunke 2 med kakaon och smöret. Rör om även här med sked.
4. Låt båda bunkarna mötas i en röra.
5. Pensla en form med flytande margarin.
6. Sätt in i ugnen på 200 g i nedre delen. Låt kakan stå inne i 15 min.
7. Låt svala, är godast kall!
Så här blev resultatet! Råkade köra ner hela grytlappen i kakan så den gick sönder. Blev helt okej ändå!
Allt användande av ugn och köksredskap sker på egen risk, Beatlespojkar och Edelweiss AB tar ej ansvar för detta!
Planering för jullovet
Jag har jullov. Efter många om och men och en innerlig önskan att förra veckan skulle gå fort.
Lördag och söndag har jag i pricip gjort en sak. Jag och Håkan Hellstöm har jobbat i matteboken. Eller rättare sagt stod han för underhållning och jag för tänkandet. Men han var absolut nödvändig, har jag tyst omkring mig när jag gör läxor sticker jag alltid och gör något annat.
I alla fall, Håkan sjöng Ett Kolikbarns Bekännelser för mig fem gånger igår och några till idag. Jag gillar Dom Kommer Kliva På Dig Igen jättemycket. Dessutom har jag upptäckt en sak. 18 minuter in i Vaggvisa För Flyktbenägna kommer en annan låt. Står i albumomslaget vad den heter, något med Gil. Efter att konstant lyssnat på Håkan har mamma lagt fram en mycket intressant teori om att Hurricane Gilbert är Håkan katt.
Jag tror att ifall jag ska få något gjort måste jag planera, listan över vad jag ska göra kommer här:
- Lära mig temat från Amelie från Montmantre på piano
- Se den filmen
- Baka en massa kladdkaka och knäck
- Laga tacos, eller ev. utöka min kokkonst om familjen tillåter
- Se Veronica Mars säsong 1 om jag får den i julklapp
- Läsa ut Kentboken
- Åka till mormor och äta alla köttbullar och Julmust jag beställt
Jag tror det var så gott som allt. Eller jo, jag ska öva som fan på gitarren och försöka få den låta bra för en gångs skull.
Jag och Håkan
Häromdagen hade jag om mamma en intressant disskution om Håkan Hellström.
Mamma: Vem är det som flyttat in?
Jag (lyssnar på Håkan Hellström): Håkan.
M: Jag klarar inte av honom.
J: Jag och Håkan ska räkna matte.
M: Jag kan inte skala potatis till Håkan.
Denna diskussion blev allt mer kontig tills det blev jättekul. Mamma kan inte skala potatis till Håkan, så jag fick hjälpa henne men jag kunde inte alls.
Julavslutning
Det kallas julfest och det börjar klockan 8.10 på morgonen. Våra två mentorer, vår kemilärare och svenskalärare, är uppklädda och har med sig läsk, pepparkakor och clementiner. Efter att kemi-Leif spelat Betlehems Stjärna på klarinett läser svenska-Gunilla Viktor Rydbergs dikt Tomten med inlevelse på stockholmska. Sedan spelar kemi-Leif ännu en jullåt, tvingar upp två elever och spela med honom (däribland jag) och sedan sker en omröstning om vem som gjort finaste kristallen på labbpassen i kemi. Sedan tittar alla på ett bildspel som en av klasskamraterna gjorde om vårt första halvår på gymnasiet. Sist men inte minst har vi idrott och kör ett skivstångspass.
Hela högstadiet fick vi glass på julavslutningen. Någon slags lågprisvariant med vanlij och jordgubb som smakade allt annat än just det.
Detta var ett steg i rätt riktning.
Telefonförsäljare från Lund
Jag tog samtalet, en ung kille (troligen extraknäckare för att dryga ut CSN bidragt) frågade efter mamma. Jag förklarade att hon inte var jättepigg på långa försäljarsamtal och frågade vad det gällde. Han sa att det handlade om Allt Om Mat prenumeration och kontrade med att det inte alls tog lång tid. Han fick inte prata med henne i alla fall, så han drog hela erbjudandet för mig. 49 kr för tre nummer. Mamma sa till mig att hon ville ha dem nästa år, jag medlade vidare att hon ville ha dem nästa år. Studenten sa att de kom nästa år. Jag fortsatte med att påpeka att mamma mest tog sådana där erbjudanden för att få receptböcker och fleeceplädar. Han frågade om jag gillar att klippa och klistra. Och att jag kunde klippa ihop en egen receptbok till mamma i julklapp. Att han kunde inkludera en receptpärm i erbjudandet. Jag sa att jag kände mig omkullpratad och frågade om han hade gått någon utbildning för att prata omkull folk. Det hade han inte, det vara bara ren erfarenhet eftersom han ringt runt 1000 samtal.
Där föll jag pladask. Tänkte att det är ändå jul och sa till mamma att den där stackaren hade ringt 1000 samtal. Så hon beställde de där tre nummrena av Allt Om Mat och nu ska JAG få en receptbok så jag kan klippa och klistra. Han tyckte säkert jag har för mycket fritid som snackar med telefonförsäljare.
Så det ska jag göra på lovet. Klippa ut Allt Om Mat-recept och sätta in dem i min nya pärm.
Om den jävlen inte lurat mig förstås.
Torsdageftermiddag
Vår biologilärare lärde oss att om vi (mot förmodan) blir skeppsbrutna i Indiska Oceanen ska vi inte dricka vattnet. Hade något med osmos att göra.
Fysikläraren hade en fin liten förklaring om Mumindalen för mig. Han förklarade att Lilla My är hon som ser ut som ett nyckelhål.
Det är vad vi gör en torsdageftermiddag.
Borlänges 5 finest
Så här kommer ett inlägg till om dom:
MANDO DIAO
Summering av lucia 2008
Här kommer en kort summering av lucia 2008:
Antal tåg genomförda totalt: 8
Antal på Studiefrämjandet: 1
Antal ukulelespelande vuxna: 8
Basar förtörda: 1
Antal Marit Bergman liknande tärnor: 1
Tärnor exklusive mig: 1, hon som liknade Marit
Antal olika smaker och sorter på vatten backstage: 4 (exklusive alla läsksorter)
Antal med kören: 5
Männ utklädda till leksakssoldater: Runt 10
Antal omkringspringande småbarn: Ungefär runt 100, svåra att räkna eftersom de inte stod still
Antal Seychellianska kvinnor med fuktkorg: 1
Märkliga män i kostym och medaljer: Sjukt många, däribland min mellanstadielärare
Antal fotograferande kineser: 1
Antal i skolan: 2
Tärnor som sjöng förrutom jag: 0
Antal låtar jag kunde: 0
Antal dansande kemilärare från Danmark: 1
Antal dansande SMNV 3:or: Runt 20
Högsta höjd på stjärngossehattarna: 2 m
Årets besvikelse var helt klart dagens framträdande. Förra året satt det två rader längst fram med kineser som fotograferade. I år satt där en kines. Dock med kamera, det var en liten tröst.
Tävlingen är avslutad!
Nu hade jag tänkt och avsluta min tävling som jag har haft de senaste dagarna. Det har varit ett tufft jobb, men efter mycket om och men har juryn tagit fram två vinnare.
Rätt svar var naturligtvis dalahästen!
Detta är mina två dalahästar. Den stora fick pappa någon gång för länge sedan när han föreläste uppe i Dalarna och den lilla brukar jag rita på.
De två vinnarna (eller rättare sagt de två som skickade in) är:
Linnea - I got it - Dalahästen! Jag vet inte om det är för uppenbart? Eller är det något mer klurigt månntro?
Juryns motivering: I en enda mening har Linnea lyckats idiotförklara hela tävlingen.
Britta - Dalahästen, bredvid den ser det ut som det ut som en fabrik, Borlänge är som alla vet en industristad och de tre änglarna kan mycket väl symbolisera de tre änglarna Norén...
Juryns motivering: Så långt hade vi (jag) inte tänkt själv.
Grattis till er!
Snart, efter Kevin
Om en låt spelar Mando Diao live i P3. Jag ska bara genomlida Kevins vinnarlåt från Idol.
Vinnaren heter Emma något-svårstavat och hennes kommentar till frukosten var "här är mycket kött" . Jag är imponerad av att man kan få fram så mycket när man sitter i samma rum som Mando Diao.
Gustaf kom in på ett hörn på sitt härliga dalmål. Vad fint. Han tar morgonskiftet, bara så ni vet.
Mina cornflakes
Mina cornflakes håller på att bli mjuka och geggiga nu så nu får Mando Diao gärna komma.
Nedräkning
Musikhjälpen P3
Planering för imorgon
1. Mando Diao spelar Dance With Somebody på Musikhjälpen. Jag vet inte riktigt hur, om de ska stå i den där glasburen i Malmö eller inte men jag tror det är Stockholm.
Gissa vem som då har sovmorgon till 10.20? Vem som ska spränga högtalarna med P3 när familjen stuckit?
2. Jag går mitt sista luciatåg. Det är den 17:e. Lucia slutade för fyra dagar sedan, men förra året när vi gjorde samma sak var där en massa tusistande kineser med sina blixtrande kameror. Det var kul. Dock undrar jag om jag kna hålla mig vaken, vi ska gå kl 22.00...
"Det har varit en fantastisk resa"
Idol-deltagarna står i direktsändning och berättar om vilken fantastisk resa de fått vara med om.
Artister som gått från okända till Rix FM's spellista över en natt pratar om vilken resa de gjort.
På omslaget till Mamma Mia står det: "Följ med på en resa du aldrig kommer att glömma".
Vad är det för en förbannad resa alla snackar om? Reser gör man när man flyttar sig från en geografisk punkt till en annan med något som slukar mängder med bensin/etanol/nått miljövänligt, tex. buss, båt, tåg eller flygplan.
Punkt slut.
Sjusovare
Jag sov mig igenom alltihop.
Kent, Håkan och jag
Jag avstår recensioner av albumet Isola till förmån för Göteborgs finest and only Håkan Hellström. På hans hemsida har de lagt ut novellen Jag och Frank Sinatra som han skrev när han var 17 år.
Den ska jag läsa ikväll.
Julavslutning
Ja, jag är så pretto att jag sjunger på skolavslutningarna.
Vi hade två timmars håltimme då vi ska ta oss in till stan, därför orkar ingen gå dit. Idag på kemin avslöjade vår kemilärare Leif att han ska spela altsaxofon till Karl-Bertil Jonssons julafton på avslutningen. Nu ska plötsligt alla gå dit.
Han hade noterna med sig till lektionen och visade upp.
Tillägg
Give Me Fire Tour 2009
Mando Diao kommer till Mejeriet i Lund den 23 april 2009.
Julkortssystem
Men det är inte ens en bråkdel av detta julkortskaos. Vi har ett speciellt system som nogrannt följs med en lista. Man kan hamna i en A och en B grupp. Alla är urprungligen i A gruppen (vilket betyder fotojulkort) men får vi inget av dem hamnar de i grupp B (vanligt julkort). Skickar de sedan inte nästa år igen åker de ut. Så man har två år på sig, man kan ju både glömma eller att det kommer bort på posten. Sedan finns det ju de närmaste släktingarna, mormor och morfar till exempel som alltid är i grupp A vare sig de vill eller inte.
Så fungerar det hemma hos oss. Detta borde jag kanske inte skriva... Men jag tyckte det var så komiskt för tidigare idag konstaterade pappa att det är tre av hans bekanta som åker ut iår.
Shame on you.
Tävling!
Vill man ha fler läsare till sin blogg kan man gå tillväga på två sätt. Antingen börjar man blogghora och skriver "ha en trevlig kväll och kika gärna in på min blogg!" på andras bloggar eller så utannonserar man en tävling.
Jag väljer alternativ två.
TÄVLING!
Hitta en sak i bannern som har en koppling till Dalarna. De tre blå-rosa-oranga bilderna på Borlänges finest nr. 2 räknas inte.
Fyndigaste svaret och motivering vinner.
Vinst: Hemlig, men antagligen blir det ingenting.
Tävlingsregler: Familj och anhöriga till ägaren av Beatlespojkar och Edelweiss AB får inte deltaga. Det får inte heller de dalmasar som kan hoppa ut genom sitt sovrumsfönster och nästan hamnar på ICA.
Öppet brev till Santa Maria
När jag öppnade kylskåpet i morse såg jag att Ni har lagt till texten "No sugar added" på era Tex Mex Taco Sauce-burkar i smakerna Hot och Medium.
Men jag undrar en sak. Vad är det för mening att skriva ut vad som inte finns i burken? Är det inte bättre att fokusera på det riktiga innehållet?
Mvh
Karin
När jag gjorde en Gustaf
Detta inlägg kommer likna en skoluppsats. Var beredd på det.
Min syster kom hem och berättade hur uruselt luciatåget var på min gamla skola. Jag var också med och gick där för ett år sedan. Det var en katastrof.
Min musiklärare på högstadiet var ganska bra. Visserligen gjorde vi aldrig något på lektionerna, hela tiden gick åt för att kolla närvaron. Men de elever som var intresserade fick privatlektioner och man fick alltid vara inne i musiksalen på rasterna. Det var där mitt gitarrintresse väcktes, med några stapplande ackord på Rollin' My Sweet Baby's Arms och Elin. Han kunde allt om Beatles och Queen och berättade ofta historier från hans liv (jag fattade aldrig det här med kundvagnen och Tivoliparken). Men han kunde ingenting om sång.
Själva luciaföreställningen blev sämsta någonsin. Det var nog det enda luciatåg i historien som inte hunnit fram till scenen på alla tre verser i Natten Går Tunga Fjät. Jag tyckte det var så hemskt så jag hoppade av. Gjorde precis som Gustaf när Jan Ekholm intervjuade Mando Diao för fösta gången och lämnade alltihop, för det var så dåligt. Inte under föreställning i och för sig, men självklart trodde jag de inte skulle klara sig utan mig.
Det gjorde dom.
Onsdag, torsdag, fredag
Jag har haft lite och göra. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det, för att säga att man varit upptagen låter så "viktigt". Här kommer i alla fall en sammanfattning om vad jag har haft för mig senaste tre dagarna:
Antal kontrabasar som gått sönder: 1
Gånger utskrattad av busschaufför: 1
Sidor i Kent-boken: 76
Tomma Julmustsflaskor på mitt rum: 3
Gånger jag fått stearin i handen: 2
Lyssnat på Dance With Somebody: Tappat räkningen, ungefär 25
Gånger jag mumlat "kan ingen hämta en tambourine och köra ett litet tag på", på cyckel: 2
Onsdag:
På kvällen var jag och Elin på stand-up. Det var jättekul, en del komiker var lite halvtaskiga men Elin höjde som valigt upplevelsen med 75%. Det började med en liten ekonomisk kris, garderoben hade vi inte räknat in och Elin glömde sin plånbok hemma. Jag hade 50 spänn till dricka men självklart kostade garderoben 20kr per plagg, så jag fick betala för Elin också. Tönten i garderoben vägrade gå med på att hänga båda jackorna på samma galje, han skulle ändå ha 40kr. Vi tömde tacobuffén och drack julmust för 50 spänn, hittade lite mynt i väskan.
Jesper var bäst, helt klart. Från och med nu ska jag inte missa ett avsnitt av Pang Prego och hela tiden citera ur Centralskolan. Vi hade bestämmt att vi skulle försöka snacka med honom, eller jag hade gjort det... Men Elin backade i sista minuten (vi får träna på detta med att snacka med kändisar) och jag gick fram själv och frågade om ett kort. Det blev fem stycken. Och en kram. Han trodde jag hade herpes mellan tänderna.
Torsdag:
Höll på att missa bussen in till stan igen. Jag fick springa med gitarren och julinspirerad HM-kasse som en galning för att inte bussen skulle köra förbi mig. Jag gick lucia med min gitarrcirkel och en ukulelegrupp. Jag var tärna tillsammans med en som såg ut och pratade som Marit Bergman. En kontrabas gick sönder i första låten.
Fredag:
Lucia i skolan. Allt var underhållande utom sången. Killarna hade kemirockar och stjärngossestrutar med maxhöjd på 2 m. Samhällsprov som gick åt helvete. Spelade upp Train On Fire på piano för mycket kritisk musiklärare.
Stand-up
Hon var sjuk. "Känns som jag lyssnat för många gånger på Dance With Somebody fast jag inte gjort det". Jag tror det betyder huvudvärk, eller kanske migrän om man nu lyssnat för mycket.
Vi ska på stand-up ikväll. Han Jesper Rönn-någonting från Pang Prego kommer och jag och Elin ska ta reda på hur mycket taco man måste äta för 135 kr. Det blir spännande.
Här Kommer Lyckan För Hundar Som Oss
Därför har jag ikväll hoppat nedför stans gator till Dance With Somebody.
Jag och Kent
Snart är det mig Mando-fansen åker ner till idrottshallen för att kolla på.
Russin och pärlsocker
Min mamma har prövat något nytt. Runda lussebullar, eftersom hon inte orkade stå och forma dem som ett S. Och de har bara ett russin, istället för två förrutom hälften som fick pärlsocker. Pärlsocker! Och de är i pappformar!
Jag vill inte ha sådana här nymodigheter. De smakar ju inte likadant heller, fast det är samma deg och recept. Nästa gång får jag hjälpa till.
Dagens lunch blev lussebullar och julmust. Slipper skolans "mat" eftersom jag är ledig. Försöker spränga högtalarna med Amy McDonald och plugga Samhälle.
Går inte alls.
Sång I Buss På Villovägar 2007
Jag måste erkänna att jag inte är helt på det klara när det gäller digitaltid. Och inte när det gäller busstidtabeller heller.
Jag ska först in till stan, sedan byta buss så jag kommer till kyrkan innan kl. 4. Sedan ska jag in till stan för annat luciarep. Missar jag bussen från kyrkan får jag vänta en hel timme på nästa.
Jag brukar missa bussen, är dålig på att planera och är inte helt hundra på att jag läst tiderna rätt heller. Sedan ska jag ha med gitarren också...
Detta kan gå precis hur som helst.
Rockbjörnen
Jag har röstat på Rockbjörnen. Man kan rösta en gång om dagen men jag ser ingen mening med det. Jag har röstat för mycket i mitt liv, fast jag inte ens fyllt 18. Håkan och Kent kommer vinna ändå och det var dem jag röstade på.
Håkan var nominerad till Årets Svenska Manliga Artist, Årets Svenska Album och Årets Svenska Live-Akt. Jag röstade på honom i alla tre för tack var denna underbara människa har jag upplevt årets två bästa konserter med Elin på Siesta! och I Lund.
Lite otippat kanske, men i kategorierna Årets Svenska Grupp och Årets Svenska Låt och röstade jag på Kent. Jag har aldrig tyckt om dem egenligen, men jag kom på att jag aldrig hört dem riktigt heller. Därför tycker jag det är helt logiskt att rösta på dem. Och nu när jag lånat en bok om dem så...
Till Sugarplum Fairy: Oavsett hur många nyhetsmail och uppmaningar ni skickar till mig för att jag ska rösta på er vägrar jag. Tror jag får minst tre mail varje helg. Ge er!
Du & jag döden
Precis innan jag gick hem lånade jag Kent - Texter om Sveriges största rockband.
Se detta som ett rop på hjälp.
Fysik, panik och Kent
Imorse fick jag smått panik för att keminläraren plötsligt kom med oförberett läxförhör, som vi sedan inte hade. Sedan fick jag tillbaka matteprovet och det var också lite panikartat. Fysiken var ett stort frågetecken och läraren försökte trösta med att det är bra att fråga. Även om det blir många gånger.
Efter allt detta kommer den verkliga chocken.
Elin, om du orkar och har tid hoppas jag du svarar på mina kris-SMS i eftermiddag. Jag höll precis på att låna den där boken om Kent på biblioteket.
Eld, fire, Feuer
Visserligen i Österrike och Schweiz också men det är ju samma sak som Tyskland. Samma oförståliga språk förrutom Schweizarna som både ska blanda in dialekt och franska och jag vet inte allt.
MP3, vad är det?
Det kom jag på för 5 min sedan och det tog halva dagen. Så tekniskt är jag.
En lyckad spelning
När jag, min syster och hela familjen kom till kyrkan satt ganska många av våra fans redan och väntade. (Okej, de var inte där för oss, de ville ha bra platser). Jag och Ingrid blev placerade mitt i kyrkan. Ingen egen ljudtekniker denna gången och inget soundcheck heller. Fast vi fick en egen reserverad bänk. Hela kyrkan var full och den är ju inte liten heller...
Min körledare kom fram och kramade om mig och undrade om det var jag som stod med i programmet. Jag förklarade att jag hade inte en aning om hur jag hamnat där. Vårt framträdande gick mycket bra. Jag trodde verkligen inte det, så dåligt och så lite vi övat. Men efteråt kom det fram 14 pers (ja, vi räknade) som tyckte vi var jätteduktiga. Ett par ville berätta om deras hotellvistelse i Warszawa och om frukostunderhållningen där. De andra sa inte lika mycket, men det uppskattades! Min gamla klasskamrat kom fram och dunkade mig i ryggen så hårt att jag nästan tappade andan.
Men nu kan jag äntligen andas ut. Tills imorgon i alla fall.
Bloggvärlden då och nu
Jag och Elin diskuterade det igår, det här med bloggar. För en två-tre år sedan var det bara Fotbollsfrugan, Hemliga Pappan och Ebba von Sydow som bloggade. Om intressanta saker som faktiskt människor var intresserade av. Men självklart skulle alla andra göra likadant och dokumentera sina liv på Internet. Nu har alla ungdomar tagit steget från Bildagboken till bloggvärden och därför består 90% av alla bloggar bara av massa trams, ointressanta Outfit- och det-här-åt-jag-idag-bilder och rop på hjälp.
Just därför funderar jag på att lägga ner den här bloggen, jag vill inte vara med om detta.
Ett nytt liv
Jag tror jag ska skaffa mig en Facebook profil, det är tydligen så alla andra startar sina nya liv.
Det här med nyårslöften och nya almanackor är så år 2007.
Lucia, lucia, lucia
Söndag - Konsert med syrran, hennes harplärare fixade in oss. Jag kan inte nån av låtarna vi ska spela.
Måndag - Lucia med kören, någonstans jag-vet-inte-var.
Tisdag - Lucia rep med kören från klockan 16. Resten av kvällen rep inför luciatåget på Studiefrämjandet.
Onsdag - Luciaövning hela förmiddagen i skolan (min sovmorgon!). Oslipat, stand up med Elin på kvällen. Jesper från Pang Prego kommer och honom ska jag och Elin ut och spana på.
Torsdag - Luciatåg på Studiefrämjandet.
Fredag - Luciatåg i skolan, spel på musikskolan hela eftermiddagen.
Lördag - Två luciaföreställningar i kyrkan med kören.
Lucia från måndag till lördag! Vi gick faktiskt första i fredags. Jag kommer bli inlåst på mentalsjukhus efter denna veckan. Dessa jullåtar går mig snart på nerverna. Och alla pepparkakor, lussekatter, julmust, halmstjärnor och tyska turnéedatum också.
Tyskland, Tyskland
Tyskland, Österrike, Schweiz... Jag ska bojkotta nästa års alpsemester. Varför TYSKLAND?
Eller i och för sig är det mer deprimerande när det blir spelningar i Sverige man ändå inte kan/får gå på...
Jag kan skicka SMS
Idag har jag haft mobil i exakt en vecka. På denna vecka har jag och min nya tekniska vapendragare:
- SMS:at och ringt upp 60 spänn.
- SMS:at så mycket att hela minnet blev fullt. Hur lyckas man, på en VECKA?
- Avbrutit körövning på grund av kul och viktigt samtal.
- Stått i förådet i minusgrader och pratat Sugarplum med konserthög Celine från dalarna. (Kul dialekt, så jävla Gustaf Norén)
- SMS:at med Elin om blond pommes frites-ätande kines med gitarr i busskuren nere vid affären.
- Blivit väckt av mobilen, fick SMS om en "kulturchock". Eller var det kulturkrock?
Det jag inte riktigt lyckats med än är att ta bort plasten från displayen och lägga in musik. MMS funktionen har jag heller inte lyckats få. Det tar jag nästa vecka.
För julstämningens skull
Då tycker jag Mando Diao också ska släppa en julskiva. Det skulle vara "helt magnifikt" som Håkan skulle säga.
Musikalisk panik
Jag börjar bli lite fundersam.
Min lillebror som jag och syrran alltid retat för att vara totalt omusikalist har plötsligt senaste veckan ockuperat pianot. Han kan inte läsa noter men spelar nått som inte ser helt enkelt ut... Jag har spelat piano i fyra år och skulle behöva en bra stund för att lura ut det där. Han bara spelar det rakt uppochner, gehör verkar han också ha.
Igår kväll ville han lära sig Jennie Let Me Love You med EMD. Jag jobbar på Train On Fire, Everybody Hurts och Don't Look Back In Anger. Men varierande resultat, mest dåligt... Om det där förbannade pianot kunde stämmas någon gång...
Jag och min syster ska spela på en stor konsert på söndag. Denna stans två bästa orkestrar (tror jag, kammarorkestern och en till ska spela) och sedan jag och Ingrid. Och vi kan knappt låtarna, även om de är jätteenkla. Det börjar bli panik.
Ilandsproblem
Man har det nog ganska bra när ens största problem är att man vaknar med Håkan Hellströms trumpinne i ryggen varje morgon (får inte den att ligga still på tavelramen) och ens sänglampa är sönder.
It Ain't Me Babe
Bob Dylan kommer till Malmö.
Jag kan två av hans låtar på gitarr. Och jag måste dit.
Inställd, men inte inställd
Gissa vem som räddade hela vårt gymnasiums luciatåg?
Musikläraren hade tidigare idag satt upp lappar på anslagstavlan (som jag sprang runt och letade efter hela förmiddagen men inte hittade) om övning, men ingen hade kommit. Så han blev trött på det och ställde in hela grejen.
Men jag fick honom att ändra sig. Jag var väldigt övertygande, eller han var i och för sig ganska lättövertalad... Men nu repar vi hela förmiddagen på onsdag. Så nu får folk ta och ställa upp och komma.
För jag är verkligen nyfiken på hur Deck The Halls låter med elgitarr och hur det blir med bassolo i Det Strålar En Stjärna. Och jag gillar att sjunga, nu när jag en gångs skull får vara med på sopranstämman.
Ingen Kom Ner
Pappa har berättat någon gång om på 60-talet under Beatles storhetstid. Killarna i hans klass klippte sig till och med som bandet när de skulle gå på bio och se Beatles-filmerna. Tjejerna var väll helt hysteriska kan jag tänka mig...
Det ska bli intressant och se hur många som kommer klädda i skinnjackor och Wayfarers eller i folkdräkt till biosalongerna nästa vinter.
Själv ska jag nog ha med mina två dalahästar (tre om jag räknar med Elin) och kasta popcorn på bioduken så fort något annat än Gustaf i helbild visas.
Vi Som Aldrig Sa Hora
Heter hans debutroman Vi Som Aldrig Sa Hora ska min heta Vi Som Alltid Sprang Efter Bussen. För igår gjorde jag en riktig klassiker och missade den med 100 meter.
Tack Gagnef
Dessutom har jag ännu två exempel på hur efter jag faktiskt är.
1. Jag tycker att Beatles Help är otroligt bra, det har jag kommit på nu. Fast Elin sjungit den x antal gånger och pratat om hur bra den är senaste två åren.
2. Imorgon ska jag se Mamma Mia för första gången. Tänkte ta Sing-A-Long versionen.
Regnbågar och Förhoppningar
Man kan inte gå in som praktikant i en NV 1:a och fråga om allas framtidsdrömmar. Och man ska definitivt inte tro att det blir en disskusion av det. Vet någon mot förmodan vad de vill sitter de definitivt inte framför 30 pers och säger att de vill bli lokförare eller jobba på Skattemyndigheten.
Vi går NV för att vi inte vet vad vi vill. På frågan "jaha, hur hamnade ni här?" suckade alla för man kan inte läsa NV någon annanstans. "Vad vill ni jobba med i framtiden?" fick två att erkänna att de vill bli bygginjengörer.
Stort tack till J som stod för dagens skratt när han sa att han efter gymnasiet ska ut och resa och läsa till delfinskötare. Jag nominerade honom till Årets Komiker i Årsboken.
Jag försökte även med en kampanj för att få så många nomineringar till Årets Singel som det gick. För vad kan vara en större kontaktannons efter Bonde Söker Fru?
Marit Bergman
Jag och den här härliga människan kom i lördags på att båda var lite smått förälskade i Marit Bergman efter att hon var med i De Kallar Oss Artister. Eller E var så fanatiskt att hon var tvungen att köpa hennes skiva och jag jag sett avsnittet tre gånger (slutet när hon spelar I Will Always Be Your Soldier har jag sett minst tio).
UPDATE: Det var meningen att jag skulle länka till Elin, nu har jag gjort det.
Tyska verb och Newtons lagar
Tre av oss skriver upp verben vi hade i läxa på tavlan (vi har tre i veckan, ska vi lära oss något på det?) och sedan sätter han på ett avsnitt av en tysk komediserie som ingen fattar. Sedan låter han oss sluta en halvtimme tidigare. Varje vecka.
Får det gå till såhär i skolan?
På fysiken lärde vi oss hur man räknar ut höjden på ett hus med hjälp av en våg och en hiss. Ja, man ska då stå på vågen i hissen. Hur gör man då om huset inte har någon hiss? Eller hur stor är sanolikheten att man har en våg med sig när man funderar över hur hög en byggnad är?
Jag blir bara SÅ trött.
