Igår anklagade min syster mig för att bara lyssna på Håkan för att "jag vill ha en cool image". Att jag varje kväll sitter och plågar mig igenom Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg, Ett Kolikbarns Bekännelser och Nått Gammalt, Nått Nytt, Nått Lånat, Nått Blått för att jag ska lyssna på honom. Eller hur, det var något av det fånigaste jag hört.

Undrar egentligen vad man vill skapa för image när iPoden är fylld med filmteman från bland annat Twilight, Celine Dion, ABBA och massa amerikanska okända hårdrocksband.

Jag bara undrar.

Tänkte publicera min insändare här också, eftersom Linnea ville läsa! Kanske inte världens bästa argument, jag ville mer få fram min bild av Håkan som den fantastiska människa han är. I alla fall:


Jan Knutsson, jag blir full i skratt när jag läser ditt resonemang (10/1) varför Håkan inte skulle vinna Årets manlige artist på Grammisgalan. Du tycker han är tondöv och skriver att han aldrig träffat en enda ren ton. Skulle det vara så skulle han inte ha skriva musik, så är det. Priset heter Årets Manlige Artist och inte Årets sångfågel, men du verkar tro att artistskapet bara handlar om sång.

Som musikbranschen ser ut idag räcker det inte med ett sött ansikte, fin sångröst och kontakter. Det finns så många som håller på med musik, bara de unika kommer fram och kan försörja sig på artistkariärren. Det räcker inte om du kan sjunga. Du ska helst skriva din egen musik om du inte vill hamna på Rix FM's spellistor och underhålla folk i bilen hem från jobbet. Du ska ha en image, en utmärkande stil och våga vara dig själv. Skapa ett exklusivt varumärke. Du måste vara bra på scen, när skivförsäljningen dalar är konserter en av artisternas och skivbolagens största inkomster. Det finns många faktorer som gör en framgångsrik artist.

Idol i TV4 är ett praktexempel som styrker min åsikt att det inte bara är sången som gör artisten. År efter år produceras vad man kallar "stjärnor" på löpande band i detta underhållningsprogram. Bara för att vinnaren sedan ska försvinna efter några månader i rampljuset. De har inte "det lilla extra" och de skriver oftast inte sin egen musik. Har de tur får de en plats i någon av 4:ans andra underhållningsprogram eller i Melodifestivalen.

Okej, du är inte den enda som tycker att Håkan inte kan sjunga. Jag skulle vilja påstå att det är det som gör honom så fantastisk, han kan vad man brukar kalla "förmedla känslor" genom musiken. De finns få artister som jag tycker känns så äkta som Håkan Hellström. Det finns ingen annan som tagit Sverige med storm i sjömanskostym och sjungit om sitt kära Göteborg, ingen som uppmanat till danseufori och ingen som hyllat Evert Taube som Håkan. Han är älskad av de skrikande tonårsflickorna på konsertraderna längst fram, bland dem står jag. Han hyllas av musikrecensenter. Människor i alla åldrar sjunger med på Allsång på Skansen i refränger som ingen annan än Håkan kan skriva. Våga inte påstå att Håkan inte är värd en Grammis för utmärkelsen Årets manlige artist.

Det Är Så Jag Säger Det  

Idag har det varit väldigt mycket Håkan.

Min insändare om Håkan Hellström kom med i tidningen idag. Under rubriken "Håkan är helt fantastisk" fanns min text och en bild på honom från Grammisgalan. Det kändes konstigt, men jag blev glad. Fast jag skulle ha använt ordet "magnifik" i rubriken, den var inte jag som skrev den. Om jag börjar skriva citat som ni inte känner igen från Håkans låtar är det från min insändare. Det är pretentiöst att citera sig själv.

Sedan åkte jag och Elin in till stan. Vi hann med väldigt mycket faktiskt. Vi köpte Lars Winnerbäck skivor på Skivlagret. Elin stalkade ett tyskt par på Bokia. Jag köpte vykort med en igelkott på. Vi köpte varsin Håkan-hatt på HM och konserthoppade i provrummet. Vi hämtade ut våra biljetter till Håkan efter att Elin gissat sig till beställningskoden. Jag skickade in ännu ett kort i utlottningen av biljetter till Anna Ternheim. Vi åt varm korv med bröd på Lilla Torg. Vi förföljde en som såg ut som David i Andra Avenyn.

Det var nog allt.

(Elin, jag älskar redan hatten. Min lillebror ser ut som Pete Doherty i den) 

Häromdagen hade jag om mamma en intressant disskution om Håkan Hellström.

Mamma: Vem är det som flyttat in?
Jag (lyssnar på Håkan Hellström): Håkan.
M: Jag klarar inte av honom.
J: Jag och Håkan ska räkna matte.
M: Jag kan inte skala potatis till Håkan.

Denna diskussion blev allt mer kontig tills det blev jättekul. Mamma kan inte skala potatis till Håkan, så jag fick hjälpa henne men jag kunde inte alls.