Jag hade bestämmt att jag och Elin skulle gå och se Anna Ternheim den 19:e februari. Men sedan såg jag på Ticknet att biljetterna kostar 295 kr, så hon får nog vara med att bestämma i alla fall.

Men nu har jag gjort upp en helt magnifik plan! I Tivoli, Kristianstadsbladets nöjesdel, lottar de ut tio biljetter till spelningen. Man behöver bara skicka ett vykort eller ett mail. Om jag vinner kan vi ju dela på andra biljetten, alltså bara 150 kr per person!

Så nu undrar jag en sak. Hur många vykort med kattmotiv kan man skicka in utan att de märker att allihop är från samma person? Eller jag kanske ska skicka in bidrag från hela familjen i stället. Men jag har fortfarande bara vykort med katter på.

Denna plan verkar kanske något desperat, men den kommer fungera. Jag lovar. Det fungerade förra gången.

För några veckor sedan så undrade jag vad som hänt med The Cardigans. För några år sedan hörde man jättemycket om dem hela tiden men plötsligt försvann de utomlands. Ungefär som Robyn, där fanns samma frågetecken vart denna människa tog vägen. Sista levnadstecknet var "Don't Stop The Music" år 2005. Hon kom tillbaka från ingenstans och var superstar, sjöng hitlåt med Andreas Kleerup och turnerade med Madonna.

I alla fall, The Cardigans. Jag kan inte komma på en enda låt de gjort. Eller jag tror de har gjort någon med titel "I Need Some Fine Wine And You, You Need To Be Nicer", ungefär så. Men jag vet att sångaren heter Nina Persson, för några avsnitt sedan var hon med i De Kallar Oss Artister på SVT1. Jag spelade in programmet, jag gör det för jag kollar om och om igen på live-framträdandena de gör i slutet. Alltså, hon och hennes make har hållt på med någon sorts soloprojekt som heter A Camp. Och enligt Andreas Nunstedt i Kvällsposten släpper de sitt debutalbum om tre veckor. Jag blev jätteglad, nu har jag en skiva jag ska köpa. Colonia heter den tydligen.

Uppdatering: Jag kollade på De Kallar Oss Artister igen och A Camp släppte en skiva 2001 , så det är inte debutalbumet. Men de ska spela på Grammisgalan och jag är jätteglad att jag hajpade dom före Anders Nunstedt på Expressen.

Jag såg precis på TV:n att årets Grammisgala går av stapeln den 7 februari! Håkan Hellström är nominerad i sex kategorier, jag hoppas verkligen på prisregn över denna underbara göteborgare!

Häromnatten när jag inte kunde somna efter att ha läst ut Kent-boken kollade jag på galan från förra året. Det var kvällen då Sahara Hotnights hade kläder i så skarpa färger att vi trodde vi fått HD-TV. Då Lasse Stefanz satte Kristianstad på Sverigekartan med avklädda line-dancers och och Salem Al-Fakir som sjunger genom näsan bara fick fyra priser. Han fick bara fyra priser. Man kan bli besviken för mindre.

Kent tog hem priserna i de tunga kategorierna, Årets Album och Årets Grupp, framför näsan på Borlängekillarna som gett uttrycket "in your face" ett ansikte. Tråkiga tacktal med massa namn man inte kan relatera till, samtidigt som Gry Forsells 200 klädbyten slutar förvåna efter andra reklampausen.

Men ändå. Årets snackis blev, trumvirvell och konfetti: Carl Bildts kavaj. Utrikesministerns gröna kavaj med guldiga råttor på. Ingen brydde sig om att han knappt kunde uttala Bloodshy & Avant som vann. Kostymen fick till och med en egen fråga i SvD's Quiz om musikåret 2008 i dagens tidning. Den skulle tydligen vara inköpt i en butik i Venedig för karnevalkläder.

Jag kan inte vänta till 2009 års gala. Blir det en bråkdel så bra som förra året och Håkan tackar Gullbergs Kaj och fåglar i sina tacktal så är jag nöjd. Lite mer än nöjd.

(Och Håkan måste säga att allt är helt magnifikt i sina tacktal.)

Jag har funderat på en sak.

Jag har inte en aning om vem David Bowie är. Kan man ändå bli musikrecencent om man bara känner till Mando Diao och Håkan Hellström?
 
Andres Lokko på SvD skulle skratta åt mig.