Detta inlägg kommer likna en skoluppsats. Var beredd på det.

Min syster kom hem och berättade hur uruselt luciatåget var på min gamla skola. Jag var också med och gick där för ett år sedan. Det var en katastrof.

Min musiklärare på högstadiet var ganska bra. Visserligen gjorde vi aldrig något på lektionerna, hela tiden gick åt för att kolla närvaron. Men de elever som var intresserade fick privatlektioner och man fick alltid vara inne i musiksalen på rasterna. Det var där mitt gitarrintresse väcktes, med några stapplande ackord på Rollin' My Sweet Baby's Arms och Elin. Han kunde allt om Beatles och Queen och berättade ofta historier från hans liv (jag fattade aldrig det här med kundvagnen och Tivoliparken). Men han kunde ingenting om sång.

Själva luciaföreställningen blev sämsta någonsin. Det var nog det enda luciatåg i historien som inte hunnit fram till scenen på alla tre verser i Natten Går Tunga Fjät. Jag tyckte det var så hemskt så jag hoppade av. Gjorde precis som Gustaf när Jan Ekholm intervjuade Mando Diao för fösta gången och lämnade alltihop, för det var så dåligt. Inte under föreställning i och för sig, men självklart trodde jag de inte skulle klara sig utan mig.

Det gjorde dom.