Första punkten på min vecko-lista är avklarad och jag kan inte förklara hur himla bra det gick.

När jag, min syster och hela familjen kom till kyrkan satt ganska många av våra fans redan och väntade. (Okej, de var inte där för oss, de ville ha bra platser). Jag och Ingrid blev placerade mitt i kyrkan. Ingen egen ljudtekniker denna gången och inget soundcheck heller. Fast vi fick en egen reserverad bänk. Hela kyrkan var full och den är ju inte liten heller...

Min körledare kom fram och kramade om mig och undrade om det var jag som stod med i programmet. Jag förklarade att jag hade inte en aning om hur jag hamnat där. Vårt framträdande gick mycket bra. Jag trodde verkligen inte det, så dåligt och så lite vi övat. Men efteråt kom det fram 14 pers (ja, vi räknade) som tyckte vi var jätteduktiga. Ett par ville berätta om deras hotellvistelse i Warszawa och om frukostunderhållningen där. De andra sa inte lika mycket, men det uppskattades! Min gamla klasskamrat kom fram och dunkade mig i ryggen så hårt att jag nästan tappade andan.

Men nu kan jag äntligen andas ut. Tills imorgon i alla fall.