Nu ska jag berätta en lite udda historia för er.

För det första blir saker aldrig som man har tänkt sig, det är egentligen ingen mening med att planera. Jag hade tänkt plugga matematik i tisdags kväll men istället satt jag och läste Cosmopolitan och Elle på akuten i två timmar.

Det hela började med att min kompis Lisa skulle kittla mig i örat på svenskalektionen med ett grässtrå. Då rörde jag på huvudet och det small till och gjorde ont. Sedan tänkte jag inte mer på det.

När jag sedan kom hem igen frågade jag mamma om hon kunde kolla på det. Hon ringde vårdupplysningen som tyckte att vi skulle åka in till akuten. Någonstans här börjar det hela kännas väldigt komiskt och överdrivet. Mamma försökte med att det kanske kunde vänta ett tag men örat är tydligen väldigt känsligt.

Därför hamnar jag bland socialfallen som har spritflaskan i innerfickan, hispiga mammor och barn med allergiutslag på akuten. Majoriteten av de två som testade att handla inplastade mackor från en automat förstod ingeting och fick banka och sucka om vartannat för att få sin äckliga macka.

Sedan fick jag komma till en sköterska. Fick förklar hur det låg till och säga att jag fått en grässtrå i örat. "Ja, det var ett hårt grässtrå". "Nej, inte ett torkat grästrå". "Nej, alltså det känns inte som jag har lock för örat, det kändes som ett lock gick upp när det smällde till när jag hade grässtråt i örat".

Sedan skulle man godkänna att dom på sjukhuset fick uppge för andra att man var där och hur man mådde. Två gånger. De skulle behöva upprätta en helt ny telefonlinje för att ta emot alla oroliga samtal från anhöriga som undrade hur det var med mitt öra. Absolut. Det drogs 300 kr från mammas kort och så fick vi vänta fyrtio minuter till. Sedan fick vi vänta tjugo minuter inne i ett annat rum på doktorn. Jag satt och förberedde mig på ett "ja, du kommer sakterliga tappa hörseln på höger öra..." och snurrade runt på en kontorsstol. Det kollades och kördes in trattar i örat. En liten blödning på trumhinnan, jaha. Inga bestående men för livet, vad skönt. Hörseltest och tre-fyra veckor om det skulle vara problem med att höra, okej.

Skulle det göras en film om mitt liv skulle det vara en komedi. En tragisk sådan.

Sånt här händer bara mig.