Igår satt jag och kollade på klipp jag spelat in från hösten 2007. Om hösten 2007 inte säger dig något var det då Mando Diao deltog i vartenda TV-sänd välgörenhetsgala för allt som är fattigt och utrotningshotat samt att Björn drog ut på egen turnée och lämnade grabbarna i sticket på Faddergalan. Detta var också en tid då en bunt fiolbeväpnade ungar var med till höger och vänster och Babben Larsson demonstrerade hur man uttalar Mando Diao på gotlädnska.

Det känns ganska länge sedan. 2007, då de släppte Never Seen The Light Of Day. När jag nästan svimmade på gympan och min syster tyckte så synd om mig att hon köpte skivan till mig och dessutom tiggde till sig en plansch som hon gick genom hela stan med för att hon inte vågade rulla ihop den. Skivomslaget i den där gröna färgen med Björns mamma med raggsockar.

Snart släpps nya albumet. Skivrecensenterna kommer skriva något i stil med "i gränslandet där Donna Summer och Micheal Jackson möter Elivs med hans Suspicious Minds" eller dra paralleller till 80-tals disco och western-filmer. Kom ihåg att det var jag som sa det.