Jag var på sjukhuset imorse. Det var inte lika läskigt som jag trodde. När jag kommer in i entrén kom jag och tänka på dagen innan avslutningen i 9:an, då vi hade skattjakt på idrottsplatsen. En av uppgifterna var att hämta en nummerlapp från sjukhuset. Vi hade inte mycket tid kvar och jag springer in genom snurrdörrarna och ropar "VET NÅGON VAR NUMMERLAPPARNA ÄR!?". En förskräckt liten dam pekade mot receptionen.

Det var inte lika livat en fredagmorgon halv tio. Mamma hade ritat en karta som stämde och inne på röntkenavdelningen bland all känslig utrustning kommer jag på att jag inte vet hur man stänger av mobilen. Trodde jag skulle bli utskälld. Jag fick sitta i de mest konstiga apparater med olika sorters hakklappar samt bita i ett föremål som var värt 55 000 kr. Det blev lite Antikrundan över det hela när hon tyckte jag skulle gissa vad den var värd. Jag gissade på 150 000 kr.

Jag vet inte vad nästa steg blir, men nu känns den där tandställningen oroligt nära. Slutet av februari sa norrlänningen på specialisttandvården (jag höll på att bli utslängd vär jag kallade det allmäntandvården). Vilket betyder ungefär en månad till av glada skratt.