Jag och Elin var precis och såg I Taket Lyser Stjärnorna. Efteråt klargjorde Elin gång på gång att vi inte kan se så sorgliga filmer på bio. Just det, vi skulle behöva bli sponsrade med näsdukar.

Jag grät inte. Men det gjorde jag sedan när jag slog på TV:n och såg andra halvan av Så Som I Himmelen. Vet inte om jag tycker själva filmen är jättebra, men Helen Sjöholm är så trovärdig och så fin när hon sjunger Gabriellas Sång. Den samt Fly With Me ska vi sjunga bland en massa annat kul på vår körs Best of konsert i maj. Det kommer bli fint.