Jag tillbringade hela kvällen igår hemma hos Elin, det har blivit lite av en tradition att titta på musikgalor tillsammans. Vi hade på hennes begäran hälsokväll men jag vet inte om pannkakor, fruktsallad, glass och läsk blev så himla nyttigt egentligen.

Jag tycker galan var bra, visserligen skulle jag velat fördela priserna lite annorlunda och inte gett Kleerup en massa. Takidas misstänka playbackframträdande med inslag av Körslaget och The Knife's gav en halvtaskig inledning som på något sätt satte ribban för resten av galan. Soundtrack Of Our Lives fick pris som Årets Band, göteborgare som de är var BD-stjärnor under ögonen obligatoriska och ett stort plus för att de drog med Kristianstads egen Olle Jönsson upp på scen.

Alla Gry Forsells klädbyten uteblev, de drog själva skämt om det så det tänker inte jag göra. Carolina Gynning fick vara med på ett hörn och gjorde bort sig totalt iklädd något som liknade prinsesstårtemarsipan. Hon gav i alla fall Håkan pris som Årets Manlige Artist och han höll ett lagom vimsigt tacktal. Galans highlight var absolut den fina intervjun med Håkan om hans sjömanskostymer.

Lasse Stefanz, Kristianstads stoltheter tog hem pris i kategorin Årets Dansband/Schlager och avslutade sitt tacktal med "... och tack till han där uppe!". För er som undrar: Ja, alla klär sig precis som Olle här, cowboyhat är obligatorisk. Nina Persson hade påfågeltema med sitt A Camp och sedan fick en överlycklig och förvånad Anna Ternheim ta emot statyljetter på löpande band.

Verkligheten slog för ett ögonblick ner när Esbjörn Svensson Trio vann Årets Jazz och de återstående 2/3 av trion tog emot stående ovationer och applåder med tårar i ögonen. Det hela slutade med framträdande av EMD med barstolar och flygel, de skulle kunna tas för vilket smörigt pojkband som helst. 

Jag tycker att galan var bra. Håkan kunde fått lite fler priser, Mando kunde vunnit Årets Video... Men när min lillebror frågade "är det inte han... Timo?" blir man glad. Han har lärt sig något vettigt.