Bakrundsfaktan till följande text är att Mando Diao är med på två helsidor i dagens nummer av Aftonbladet och att spela gitarr är väldigt socialt.

Jag tvingade mamma och min syster att köpa Aftonbladet till mig när de gick ner till Mat Öppet. Inte för att jag ville läsa Ronnie Sandahls krönika och inte för att få veta att Timo Räisänen har haft vad pappas förra chef skulle kallat "fullt upp" under julhelgen. När jag fick se hela artikeln och sprang runt i hallen med ett "aahhh" kom jag och tänka på Elin och hur snygg sida 29 skulle vara inramad på min vägg. Så jag fick komma på en rimlig ursäkt för att komma ut ur huset utan att säga att jag skulle köpa ännu fler nummer av en tidning jag redan hade, så det blev "jag ska ut och gå".

Under denna gångfärd på 1 km SMSade jag med två klasskompisar från förra klassen som jag ska spela gitarr med (Elin, du kommer döda mig) och förfrös högerhanden. När tre personer ska bestämma något via SMS blir det kaos. Sedan kom jag på att det var bäst att dubbelchecka med Elin ifall hon redan hade köpt den, men det blev det vanliga "KARIN, JAG HAR INGEN LADDNING PÅ MOBILEN" samtidigt som hon springer uppför/nedför deras trapp och till slut ett klickande. Ingen laddning var det.

Precis innan jag skulle in i affären ringer min lillebror och undrade om jag var vid affären. Påkommen. Ja, det var jag och då ville han att jag skulle köpa en citron. Inne i affären ringer det igen, nu vet dom att jag gillar Beatles och Help!. Sedan frågar hon i kassan på polsk brytning om jag verkligen ska ha två nummer av Aftonbladet. Jag visste att det skulle komma.

Någon som slår mina tre nummer när det gäller antal tidningar av samma nummer? Trodde inte det, nej.