"Vi är ju som dom i Rent Hus..."
Jag har idag avfärdat skamliga repliker som "jag har tänkt på en sak... dig!" och "tjena kexet, står du här och smular?".
Just nu hoppas jag bara det inte bli katastrof igen och att deras idéer innefattar heliumballonger, hundvalpar eller annonser i Kristianstadbladet.
Fläskfilé och chokladmoussé
Otroligt vad kul man kan ha med en kamera!
I was never meant to go to school
Sedan kommer man på att man har fysikprov och måste plugga till det.
Då kommer man på massa annat som är mycket, mycket roligare att göra.
Varför blir det alltid så?
Indeed
Skåne: Du märker, jag är helt desperat.
Dalarna: Nä, du är kär.
Jaha, då har man fått sin diagnos. Tyckte väll att hjärtklappning och andnöd var lite tidigt för mina 16 år.
Uppspelt
Kommer man in får man 40 minuters lektion på sitt A-instrument (istället för den halvtimme som jag har nu) och sedan får man välja ett B-instrument. Man ska 80 min ensamble (vilket jag redan har) och 40 minuters teori i veckan och detta sträcker sig över två år. Alltså måste jag söka in nu om jag vill komma med.
Tycker det låter jätteroligt. Jag skulle vilja ta gitarrlektioner, för som det går nu kommer jag aldrig ens komma fram till refrängen på Ochrasy. Saken är bara den att det har tagit två veckor att bestämma sig. Uppspelningen är den 8 juni, och imorgon är det ingen lektion och nästa vecka ska jag på Siesta!... Det känns ganska kört och jag har inget stycke jag kan spela med flöjten...
Problem nummer två som fick mig att fundera är att min syster ska också söka in. Hon kommer garanterat få en plats, bara man sitter vid en harpa är man fantastisk. "Det är ju ett så udda instrument". Så, enligt min lärare brukar det vara mellan 25-35 som söker och det finns 6 platser. I och för sig har jag både flöjt och piano jag kan spela upp, så det talar lite till min fördel...
Just nu är jag dock inte sugen på att göra någonting. Varken spela Håkan Hellström låtar eller plugga fysik. Eller kolla igenom alla notpapper jag har för att konstatera att "nej, jag har ingenting att spela".
Granit, alunskiffer, gråsten
Lisa hade med sin systemkamera och jag gav upp min egen dåliga och lekte paparazzi och fyllde minneskort.
Sedan ute på några klippor fick Lisa för sig att min kamera var vattentät och skulle naturligtvis testa det. Är den vattentät ska den tydligen vara i vatten.
Foto: Lisa, the outback of Glimåkra.
Detta är estetik på hög nivå. Slutsatsen blev att "jo, den är vattentät". Tur det.
Vuxenstatus: 2 poäng
Skulle behöva väga upp det här med att jag inte kan hålla koll på mina nycklar samt glömmer mjölken på bordet så den surnar varje morgon.
Förra veckans disskusion om Anna Odells examensarbete på Konstfack var mycket intressant. Jag älskar Marcus Birros kommentar i stil med att "ja, detta är skillnad ifrån när jag gick på gymnasiet och de svarthåriga estet-tjejerna placerade en kokosnöt i ett rum och kallade det ensamhet". Jag skrattade så jag nästan grät. Så klockrent. Så underbar humor jag har.
Ikväll disskuteras EU-valet. Inte intressant för mig som inte får gå upp till min gsmls låg- och mellanstadieskola och rösta i matsalen där man snodde pannkakor och tacochips när man gick i 5:an.
För mycket x och y och procent
Detta är angående andra delen där man skulle räkna med pi, kilopris på choklad och blommor i rabatter.
Sista uppgiften, vad fick ni det till? Den med att Maria och Lisa skulle inverstera i ett företag. Har nu hört allt mellan 15-50% och får snart utbrott om jag inte får veta vad svaret är.
Om ni svarat fel kan ni gå med i min och Lisas klubb, "Vi som körde på sista uppgifen på Na del 2 i Matematik A". Snart på Facebook. Vi ska skaffa en Twitter också.
Mina fanatiska perioder
Jag har verkligen mina perioder.
När jag var liten började det med blåa och röda perioder. Då målade jag allt i mina målarböcker antingen i rött eller blått och gick runt i röda klänningar eller jeans hela tiden. På skolkortet i nollan, som man så pedagogiskt kallar det, hade jag rött hårband med rosett, röd klänning och rödrandig tröja.
Sedan började det gå över och det blev djur-perioder istället. Jag har varit helt galen i ankor, dinosaurier, sköldpaddor, sälar, hundar och delfiner. Jag kommer fortfarande ihåg hur besviken jag blev när mammas kamera gick sönder vid sälarna på Kolmårdens djurpark så jag inte kunde ta kort på de mörka, söta huvudena som ibland stack upp genom vattenytan. När jag hade namnsdag ville jag mest av allt åka på sälsafari vid Hallands Väderö. Jag har varit helt galen.
I 6:an och 7:an när jag tränade friidrott klippte jag ut varenda tidningsartikel som gick att hitta och Carolina Klüft och Stefan Holm. Jag var egentligen ganska värdelös och kom alltid sist på tävlingarna, men det var kul i alla fall.
Från små fluffiga söta djur och idrottsstjärnor till att avguda rockkillar eller indiepopkillar med gitarr. Längsta perioden var med Mando Diao som varade från hösten i 8:an fram tills ett tag tillbaka när jag inte orkade hålla koll hela tiden. Helt sjukt vad man har lagt ner tid på att uppdatera sig om det senaste, läst vartenda intervju som publicerats och kollat på Youtube-klipp. Fast jag gillar bandet fortfarande otroligt mycket och har dem enormt mycket att tacka för. Skillnaden nu är att jag inte är 14 år och gillar dem mer för musiken.
Håkan Hellström. En era som började med att jag satt mellan två körkompisar som diskuterade hans nya skiva För Sent För Edelweiss. Jag och pappa var och köpte den på ICA Maxi. Jag blev helt paralyserad redan av Tro & Tvivel och ett av mina starkaste konsertminnen är när Håkan kastar sig ut på scenen på Siesta! och drar igång med "-94 hade jag ett fast jobb". Jag är i en Håkan-period nu. Jag har randiga tröjor, älskar min hatt, skriver låtcitat i mina kollegieblock och tycker han är en av de finaste människorna som finns.
Ibland kan det vara långvarigt, ibland varar det bara ett tag. Som mitt Kent-projekt i julas. Min Broder Daniel-vecka då jag lyssnade på Shoreline tjugo gånger om dagen.
För någon eller några veckor sedan var det norska kvinnliga singer/songwriters som gör pianoballader. Ingrid Olava och Ane Brun spelades jämt på Spotify. Nu har det övergått till norska killar med fiol. Jag är smått förälskad i Alexander Rybak som vann Eurovision Song Contest. För att han spelar fiol och verkar vara rena svärmorsdrömmen.
Så just nu är jag inne i en Norge-period.
Tankar 18 maj 2009
- När man äntligen förstått något inom kemin, som i mitt fall att räkna med molmassor, skulle det inte vara helt fel om det gick bra på provet. Men det gick dåligt.
- Min lillebror PRAO:ar hos min mamma, vilket känns konstigt eftersom jag inte kan tänka mig honom göra något annat än att kolla på TV och hänga lite överallt i vårt hus. Men han har nog kul med dokumentförstörare, ihoppkjedjade gem och kopieringsmaskinen.
- En bra låt kan inte vinna Eurovision Song Contest. För det är bara dåliga låtar med. Har visserligen bara hört refrängen av Norges bidrag men den har efsat sig fast, precis som bra låtar brukar göra.
- För två veckor sedan kunde jag hålle en helt normal konversation om Broder Daniel med min syster, förrutom att ho treodde Timo Räisänen spelat i bandet också. Nu sitter hon inne på Blondinbellas blogg och syr likadana kjolar som hon har, vilket jag ser som att vi är tillbaka på steg ett. Hon hade ju till och med lagt in Coldplay i I-Poden!
- Nationella provet i matematik imorgon och 120 sidor tätskriven engenska kommer bli min död.
- Jag vill springa Göteborgsvarvet nästa år. Eller Lidingöloppet som pappa tippsade om, inte lika mycket asfalt där.
- Man blir glad av förstående personer som inte surar och misstolkar saker hela tiden.
- När någon frågar mig vad jag spelar för instrument blir svaret varken flöjt, piano eller gitarr. Idag råkade jag svara fiol när V frågade, vilket inte stämmer. Har svårt att utrycka mig i tal har jag kommit på.
- Hur spelar man gitarr egentligen? Jag menar, om man kan spela alla ackord till en låt, kan man den låten då? Även om det bara låter som en ackordföljd för andra?
Jo, jag är frunktansvärt tankspridd.
Run
Så antingen har jag fått bra kondition och klarar nästa 9 km utan att bli speciellt trött eller så springer jag 5 km på en timme och har ett oslagbart lågt tempo.
Som man brukar fråga. Vad tror ni?
Smarta kommentarer, lektion 1
När jag, L, A och en Trelleborgare var på stan råkade vi hamna i samma gatuhörn som två killar från Kristianstadsbladet som ställde frågor till folk. Nej, jag hade inte turen att bli utvald. Jag ställde mig tålmodigt och väntade och frågade till slut "FÅR JAG OCKSÅ VARA MED?". Det fick jag.
Samtidigt som fotografens kamera blixtrade innan jag hann bestämma mig för ifall jag skulle visa tandställningen eller inte hamnade jag på bild. Väntade mig en fråga om Melodifestivalen eller om vilka glassmaker jag provat för året. Någet enkelt som man faktiskt kan svara på, men icke.
Sedan blev A, L och Herr Trelleborg också indragna och fick svara på hur man ska sänka arbetslösheten i Kristianstad.
Om ni tycker öka turismen är ett dåligt svar håller jag med er. Men efter ett "ähh... ahh... alltså, svår fråga..." fick det bli så. Vi som precis lärt oss allt om samhällsekonomi. Vi skulle ha svarat "tvinga Riksbanken sänka styrräntan så det blir billigare att låna och mindre lönsamt och spara så konsumerar hushållen mer och ökar efterfrågan på produkter måste företagen anställa fler". Skulle eventuellt kunnat skällt på kommunen som inte gav mig något sommarjobb och sagt att det är viktigt att unga kommer in på arbetsmarknaden.
Det är lätt att vara efterklok. Öka turismen när det inte finns någon att se. Ofta.
Inatt finns ingen väg tillbaks
Skulle det låta hälften så bra som det ser fint ut skulle jag varit glad. Nu är det inte så. Jag vill ha arangemang till låtarna nu, eller möjligen ett hyfsat gehör. Jag kan Fulaste Flickan I Världen och Jag Har varit i Alla Stöder skulle vara grym och kunna på gitarr.
Därimot har jag äntligen fått ackorden till Dance With Somebody, men det låter hemskt det också.
Varför kan det inte bara låta bra direkt? Pang boom sådär. Inget blir som man vill.
Öppet brev till Kattis Ahlström
Hej Kattis!
Jag och du har en sak gemensamt. Vi lyssnar båda på Mando Diao när vi är ute och springer.
Så du, jag har har testat att springa till nya skivan Give Me Fire! och jag tycker verkligen du ska testa det. Energikick till tusen och man blir pepp att bara springa och flyga fram.
Testa Blue Lining White Trenchcoat, Dance With Somebody och Gloria i början. Det går hur bra som helst om man inte tar ut sig. Long Before Rock'n'Roll i uppförsbackar och Song For Aberdeen när du har liten bit kvar och vill ge allt. Undvik Crystal och High Heels, det funkar inte.
Vi kanske kan springa Stockholm Maraton eller Göteborgsvarvet tillsammans när jag fått upp konditionen lite till och kommit på hur jag ska undvika att trassla in mig i sladden till hörlurarna?
MVH
Kristianstads kvinnliga svar på Kenenisa Bekele
Skolrelaterat dravel
Var tydligen 10 st som sökt Ensamble och jag kunde äntligen andas ut. Trodde nämligen att ingen annan ville ha det eftersom intresset för Lucia och sjunga på skolavslutningen varit så svalt.
Men nu så! Ska bli skönt att komma ifrån alla naturlagar och formler och vara lite kreativ för en gångs skull. Jag är för trög för Psykologi A (jag skulle i och för sig vara ett intressant projekt för de som läser ämnet) och Filosofi A skulle innebära 50 timmars sömn för min del. Sedan fanns inget mer kul att välja.
(Ensamble yes!)
Paketöppning
Jag har cyklat fort hem sedan i måndags och kollat brevlådan. Idag kom ett fint paket.
Även om mamma förbjudit mig köpa fler notböcker var detta bara ett måste. Har nog gått och funderat på att köpa den i över ett halvår. Alla låtar från Håkan Hellströms tre första skivor. Jag trodde jag skulle svimma av lycka bara jag kände på papperskvaliteten. Visserligen inte arangemang för piano, men text, noter och ackord räcker.
Andra boken, Lathund för låtskrivare, läste jag om i SvD. Jag frågade efter den på Bokia men då skulle den kosta 340 kr. Hittade den för halva priset på Bokus. Haha, som om man kan läsa till sig musikalitet. Men den ska läsas och som jag lovat Lisa ska jag snickra ihop en kärleksballad. Dock utan fiolstämma.
Släkten är värst
Jag har varit alldeles för social idag. Inte normalt social utan så där ansträngt och jobbigt social som man får ont i huvudet av att vara.
Min syster har konfirmerats. Känns som vi satt hela förmiddagen i kyrkan. Prästen här drog överdrivet klämkäcka skämt hela tiden och folk tog mängder av suddiga bilder till sina fotoalbum. Det klickade och blixtrade hela tiden. Ingen i publiken sjöng förutom jag och en man bakom mig som verkligen satsade allt på Tryggare Kan Ingen Vara.
Sedan var det kramar, gratulationer stela samtalsämnen hemma hos oss. Gick ändå ganska bra tycker jag. Karlshamnsgänget höll sig för sig och Team Eslöv gjorde likadant. Skulle bara ha tagit reda på hur lång jag är och hur det går i skolan, den frågan fick jag oavbrutet. Det pratades om allt möjligt ointressant och det hölls pretentiösa tal. Min kusin Sofie kände till Mando Diao som "världens bästa liveband". Jag satt jämte min faster och vi hade kul. Vi diskuterade övningskörning, polerade familjefasader och kroppsspråk.
Mina kusiner berättade att de varit livrädda för mig när de var yngre, även om de är några år äldre. De påstod att jag bets och revs när jag var liten och beskrev mig som ett litet monster. Vilket jag inte har något minne av. Hela min självuppfattning brakade sönder. Sedan sjönk självförtroendet i och med en sistaplats i knuff-tävling på lekplatsen.
Jag har överlevt. Saken är bara den att nästa helg är det dags igen.
Avslöjad
Jag tar gärna disskutioner med bloggläsare på onsdagar mellan engelskan och matten i matsalen. Fanbrev skickas till skåp nr 391, längst ut i raden vid bildsalen.
Trevlig läsning allihopa!
Problem
Det brukar bli så. Man ska göra en sak men gör en annan. Speciellt när man är förvirrad (bekräftat från diverse lärare), tankspridd och har feber i ögonen.
Dessutom verkar det bara vara jag som inte har en aning om vem Carl Bârat är. Linnea och Miranda skvallrade lite om The Libertines men det gör mig inte ett dugg klokare. Vad gör han? Spelar han gitarr och sjunger, eller varför denna hysteri?
Ha i åtanke att jag för ett tag sedan inte visste vem David Bowie är och att jag lyssnade på Glasvegas på Spotify första gången i förmiddags.
Men jag ska berätta om allt för dig
Hon sa att den handlar om mig.
Faktum är det att jag har skeva framtänder, därav tandställningen. Jag går som en studsande boll också, har ofta hört att jag "studsar" fram när jag är glad och går samtidigt. Jag är blek, vilket många också har sagt.
Därimot är jag inte ful. Så det är så.
