Jag har varit alldeles för social idag. Inte normalt social utan så där ansträngt och jobbigt social som man får ont i huvudet av att vara.

Min syster har konfirmerats. Känns som vi satt hela förmiddagen i kyrkan. Prästen här drog överdrivet klämkäcka skämt hela tiden och folk tog mängder av suddiga bilder till sina fotoalbum. Det klickade och blixtrade hela tiden. Ingen i publiken sjöng förutom jag och en man bakom mig som verkligen satsade allt på Tryggare Kan Ingen Vara.

Sedan var det kramar, gratulationer stela samtalsämnen hemma hos oss. Gick ändå ganska bra tycker jag. Karlshamnsgänget höll sig för sig och Team Eslöv gjorde likadant. Skulle bara ha tagit reda på hur lång jag är och hur det går i skolan, den frågan fick jag oavbrutet. Det pratades om allt möjligt ointressant och det hölls pretentiösa tal. Min kusin Sofie kände till Mando Diao som "världens bästa liveband". Jag satt jämte min faster och vi hade kul. Vi diskuterade övningskörning, polerade familjefasader och kroppsspråk.

Mina kusiner berättade att de varit livrädda för mig när de var yngre, även om de är några år äldre. De påstod att jag bets och revs när jag var liten och beskrev mig som ett litet monster. Vilket jag inte har något minne av. Hela min självuppfattning brakade sönder. Sedan sjönk självförtroendet i och med en sistaplats i knuff-tävling på lekplatsen.

Jag har överlevt. Saken är bara den att nästa helg är det dags igen.