Magiskt, men tragiskt

Idag är det Internationella Kvinnodagen. Tack vare det kom jag på vad jag ska göra i mitt ESV arbete på temat "maligt och kvinnligt i populärkultur". Men jag har inte ritkigt kommit överfund med vad "populärkultur" är.

Men inte minst, det är ett år sedan jag såg Mando Diao i Lund för första gången. Efter övertalningsförsök att få med mamma till Stockholm, Göteborg, Malmö, Gotland, lite fler svenska städer och till och med Hamburg. Min första rockkonsert, dagen då Elin bokstavligen pekade ut Adam Tensta och jag fick ett tuggummi i håret.

Det firades med 3,5 timmar i en kall kyrka. Men jag har bara mig själv att skylla, tar jag inget mer än T-Shirt får jag skylla mig själv. Sjöng vi fint skulle vi få tårta på tisdag. Vi var nio stycken som skulle sjunga opera och överrösta en stråkkvartett. Det blev bra fast ingen kunde det, men jag får ingen tårta för jag ska dra ut två tänder på tisdag.

Jag håller på att bli sjuk. Så antingen går jag och lägger mig eller äter less-fat chips till Beck på 4:an med övriga familjen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0