Jag halkade på golvet men ramlade i trappen. Mitt liv är fullt av mysterier.

Imorgon är det dans, dans, dans på årets första konsert. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men jag har längtat, ändå känns det ganska avlägset. Förra konserten var i slutet av september när vi också såg Håkan fast i Lund.

Vår skrivare har snart slut på färg efter alla utsktrifter om buss- och tågtider, karter och vägbeskrivningar. Jag har krispratat med Elin som var sällskapssjuk.

Malmö konserthus. Håkan, Elin, Karin och Axnord. Ett tusental indiepopcoola människor till.

(Pappa vill för en stund sedan försäkra sig om att det bara är städade mellanklassungar som lyssnar på Håkan. Jag svarade ja för att han inte ska oroa sig och jag vill inte förklara ordet "indie" igen)