Ryktet går och nu vet Örkelljunga att jag gillar Håkan. Pappa har en jobbarkompis som ha ett barn som var och såg Mustasch på Nöjesmagasinet i fredags. Jag fick hjälpa till med vägbeskrivningar från tågstationen och efter det undrade han om jag också skulle dit. Och när svaret blev nej gissade han att jag va en sådan där "Håkan Hellström-tjej", som pappa uttryckte det.

Jo, det stämmer. Men det skulle varit roligare om han sagt något i stil med "jaha, hon är en sån där cool indiepoppare?" eller liknande. Men Håkan Hellström-tjej fungerar eftersom mitt coola indiepop-jag är ett stort misslyckande. Tack Örkelljunga.

Hela storyn kom fram under middagen som jag fixat. Denna gången blev det inte stekt kycklig, utan kycklingsoppa. Hundra saker kan gå fel när jag ska följa ett Allt Om Mat-recept. För det första blev det för mycket potatis, morötter och palsternacka. För det andra blev det på tok för mycket kyckling. Sedan hade jag alldelles för liten kastrull. Sist hade jag för lite vatten och när jag hällde i mer slutade det med några ynka grönsakstärningar som simmade omkring i tallriken. Men som pappa sa är det sånt man lär sig av.