När jag av en ren impuls i tisdags för en vecka sedan räckte upp handen på svenska lektionen insåg jag inte riktigt vad jag kunde ställa till med.

Den där handuppräckningen ledde till att jag fick föra protokoll på klassrådet. Jag ångrade mig direkt, men det var inte så jättemycket jag kunde göra åt det. Alltså fick jag sitta och skriva ner alla klagomål på skolmaten, att det är så förbannat kallt och att vi knappt har klockor i klassrummen. Men jag gjorde det. Jag renskrev det där prtokollet på min fritid och lämnade in det dagen efter.

Imorse kom min svensklärare och sa att rektorn var glad att någon tagit det här med klassråden seriöst. Jag blev lite glad och tänkte att det inte var så värst betungande.

Första lektionen var engelska och inne i klassrummet står en människa som jag inte vet vem det är. Jaha, det var tydligen rektorn. En ung, pigg, naiv sak som klättrat på karriärstegen. Hon ville gå igenom klassrådsprotokollet med oss och undrade om vi kom ihåg vad vi egentligen skrivit. (Hjälp).

Vi ville att de skulle rusta upp lokalerna och måla om väggarna. Rektorn gav oss en lång utläggning om att skolans budget var körd i botten och att det inte skulle komma på fråga.

Vi ville ha ost och ketchup i matsalen när vi hade soppa i matsalen. För man blir inte mätt. Rektorn påpekade än en gång att budgeten var åt helvete och att eftersom vi kanske ska betala 1000 kr för skolmaten per termin spelar inte ost någon roll.

De som har franska har två lärare och har blivit lovade att inte få dubbel läxa. De får dubbel läxa ändå. Rektorn sa att vi inte får kritisera lärarna i klassrådsprotokollen. (Här ville jag sjuka genom jorden).

Klassrådsprotokollet som jag skrev resulterade i att rektorn kom till vår klass och hade samtal.

Men. Om vi nu ska betala 1000 spänn för skolmaten. Varför kan vi inte då få ost till? Eller ska skolmaten vara lika hemsk som den redan är nu?

In your face, vad-du-nu-heter. I nästa protokoll gör jag uppror.