Det var tråkigt att komma hem i onsdags kväll. Efter en heldag i Malmö med massa Mando Diao och trevliga människor var mina föräldrars ointresse för allt som hänt som ett slag i ansiktet. Verklighetens bittra sida som drar ner en på marken igen. Efter att sett fram emot det så länge (rättare sagt två veckor) känns det så tomt nu.

Ikväll skulle jag och Elin egentligen gått på Anna Ternheim. Det blev inte så. Jag har inga pengar och biljetterna kostade jättemycket. Dessutom är de Håkan om åtta dagar. Vilket jag inte heller fattar.

Jag var uppe i 18 timmar i sträck i onsdags. Jag tror jag vänt tillbaka dygnet nu, fast nu är klockan halv sju och jag skulle kunna somna på direkten.

Jag vill sitta på de där höga, rangliga stolarna på Mix Megapol igen och vänta på Gustaf och Björn.