Får inte. Får inte.

(Det ligger en öppnad Polly-påse tio centimeter ifrån mig, tillhörande något av syskonen skulle jag gissa på)

Ingen har faktiskt kommit fram till mig frågat om jag fått tandställning, till min stora lättnad. Skönt att gå i en klass där man själv står för de dumma frågorna. En del har faktiskt sagt (trovärdigt bör kanske tilläggas) att jag passar i den. Vilket jag inte tror ett dugg på. E tyckte min hy till och med fått en ny lyster, men det berode med på att jag snodde syrrans puder imorse...

Jag vet inte vad jag ska mer säga om idag. Det har varit hopprep, planer för syklubb, test av nationella prov i matematik, bortvända blickar och sökande efter Sabina som verkar ha gått under jorden. 

Dock  fick jag släpa cykeln in till stan från skolan eftersom jag snackade med Elin och jag kan inte snacka i mobilen samtidigt. Jag fick panik-SMS vilket brukar uppföljas med samtal alternativt psykisk vård och nu var det nog på tal om det senare. Emil Sigfridsson, en lokal begåvning som Elin just nu är lite väll facinerad över skulle hålla nått event om hälsa och kost eller sjunga nått på Stora eller Lilla torg. Jag hörde inte den biten eftersom folk körde som dårar. Men eftesom hon jobbar får jag antagligen rycka ut och samla autografer och fråga om kort. Kändiskåta som vi är.