Idrott över huvud taget har aldrig varit min grej. Speciellt inte skolgymnastiken då klassens machoklillar alltid har bollen (alltid, alltid bollsporter) och skrikit "man va fan, Karin!" så fort man gjort något litet som kan kallas försök.

Men igår träffade jag formtoppen. 9 mål. I innebandy. Första målet var en chock och jag förstod inte att bollen gick in även om det var så gott som öppet mål. Men jag petade in dem en efter en och vi vann hela turneringen.

Kanske inte så konstigt. Jag lyfter 5 kg i bänkpress. (I torsdags, samtidigt som jag blev utskrattad av killarna i klassen och konstaterade att jag aldrig i hela mitt liv ska äga ett gymkort).

För er som undrar: 5 kg är inte mycket.