Jag i ett nötskal
Jag hade tänkt att göra ett försök att lägga in en bild.
Ungefär såhär skulle jag beskriva mitt humör idag:
Och nu syftar jag inte på en mycket trött och gäspande Gustaf Norén, inte en kaffedrickande Björn utan han som sitter längst bak. Vem nu det kan vara. Han som smygsover lite diskret i bakgrunden. Eller om han dagdrömmer eller bara blir dålig på kort. Så har jag kännt mig idag. Lite frånvarande.
Förresten ägnade mamma halva mitt utvecklingssamtal åt att snacka om sig själv och städa bordet.
Den där bilden uttrycker väldigt väl hur jag känner mig med. Inte särskilt pigg om andra ord..
Haha! Min mentor snackar som en jävla papegoja på utvecklingssamtalen.. den här terminen tog det 70 minuter. 70!! Det tog en halvtimme innan vi började snacka om mig.
Celine: Tack och lov är samtalen bara 15 min, men det visade ju sig vara tillräckligt... En halvtimme till och vi skulle kunna hamnat var som helst.
